Gubbröra

168 kr st
I dessa upplysta tider har gubbarna fått en undanskymd roll, placerade lite vid sidan av, rent av avförda från de dagliga, publicistiska samtalen. Likvakan har inletts. En ensligt ensamboende gubbe blir slagen i huvudet och rånad på allt han hade av värde. Det var inte myck-et, värderat i pengar, det enda värde som räknas, men å andra sidan är ”allt” ganska mycket. En katastrof lik-väl. Inget för de publicistiska samtalen dock, som hand-lar om vem på redaktionen som sa vad till vem och vad som hände sedan. Allmänintresset -– åtminstone utan-för de publicistiska inre cirklarna – är lika med noll. 
”Nej, det menar du inte, sa hon så”. Nerslagna gubbar, ensligt ensamboende, hör inte dit. Men händelsen kan-ske har något viktigt att berätta om vart vårt samhälle är på väg (fritt efter Johan Croneman i DN).
Gubbarna i Bengt Emil Johnsons år 1965 utkomna dikt-samling, ”Gubbdrunkningar”, är i högsta grad vid liv. De drunknar inte. De sprider sig hej vilt över sidorna, slår sig ner lite här och där. Dikten som grafiskt partitur. Långt ifrån fläckfritt. Gubbarna tar plats. De väsnas. Jag tillägnar denna bok alla bråkiga och stökiga gubbar.