Tjugohundrafemtio

Året är 2050. Uppvärmningen av jorden har nått den punkt då fortsatt liv ifrågasätts av forskarvärlden. Fattigdom och svält främst i de islamiska länderna skapar en grogrund för fundamentalistisk expansion. I väst råder ekonomisk stagflation med utbredd arbetslöshet. Konsumtionen av narkotika hos särskilt ungdomen här har under sista decenniet mångdubblats och uppfattas som en islamistisk strategi för att förverkliga målet – upprätta en islamistisk världshegemoni. Israels premiärminister mottar en not från en islamisk terrororganisation kallad Islamisk Front med säte i Afghanistan. Den bedöms ha direkt eller indirekt stöd i större delen av den islamiska världen. I noten krävs att landet Israel återlämnas till det palestinska folket. Om inte, kommer staten att utplånas. Svar begärs inom fyra dagar. Oenigheten om lämpliga mått och steg i FN:s säkerhetsråd ställer världen på randen till ett förödande krig mellan den islamiska och kristna civilisationen. Som en sista desperat åtgärd tar USA:s president kontakt med CIA-chefen Alec Mcpherson. En agentgrupp ska skickas till Afghanistan med uppgift att förhindra att vansinnesdådet kommer till utförande. Till gruppens ledare utser Alec en god vän, uppväxt i Afghanistan, nu forskningschef i WTL, ett stort amerikanskägt vattenteknikföretag beläget i Trollhättan, Harry Alben. Uppdraget är att tränga in i det bergsfäste, där ledningen för Islamisk front har sitt huvudkvarter och spränga i första hand deras datorcentral innan de trycker på tangenten som betyder att atomprojektiler från fem olika ställen runt Israel skjuts ut.
De cirka trettiofem timmar som Harry och gruppen har till sitt förfogande är en förtvivlad kamp mot klockan, mot girighet och mot fundamentalistisk trångsynthet.