Sländan och Draken

Livskraften och glädjen representeras av en trollslända som jag som sexåring föreställde i en klassisk solodans. Det var då jag först mötte poesin, men också döden, då sländan bara levde en dag.

Isen låg som en tunn hinna över Brunnsviken. Solen var ljus och gul likt vispad äggula mot en himmel vit som snö. Försiktigt gled jag på mina gummisulor en bit ut på isen, bort från strandkantens kristaller. Genom lager av genomskinliga vingar kunde jag se ned i ett svart intet: något mörkt, ett frestande sug nedåt. Det låg en lockelse i att bestiga den tunna isen: skulle den bära, skulle den brista…