Kärleksbarnet och bortbytingen

KÄRLEKSBARNET OCH BORTBYTINGEN När jag läste Louise Tillbergs bok "Den jag ser på älskar jag" hade jag hållit på att skriva på min egen bok i nästan sju år. Utan att veta varför. Det skulle inte bli något slags journalistisk redogörelse för vem Ingmar Bergman är.

Min mamma och pappa var båda döende och en inbjudan från Ingmar att komma och måla på Fårö gav mig en fristad. Ensamheten en tidig aprilvecka i väderkvarnen i Dämba, när ljuset gled bortom horisonten och farhågorna fanns i dunklet där utanför, drevs jag in i skrivandet i ren panik. Så fortsatte det. Två flyttar senare hade delar av det handskrivna manuskriptet försvunnit. Återstod lösa fragment. Fram till Omtagning. För då händer allt slag i slag. Leder mig och Louise i rasande fart till en märklig tilldragelse - en av prästen Erik Bergman väl bevarad, nära nog hundraårig hemlighet. Då justeras sannerligen vinkeln på min historia. Sanningar och osanningar uppdagas. Och än är inte sista ordet sagt. "There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of..." - And therefore as a stranger give it welcome. - Hamlet Akt I scen 5.