Kära mamma

Att skriva Kära mamma har skänt mig stor glädje och tröst i mitt sorgearbete efter hennes död. Det viktiga för mig var att göra rent hus med självbedrägeri, avstå från önsketänkande, skaffa en uppfattning om vad som skett och på samma gång skärskåda mig själv. För att förstå hur mamma blivit påverkad av sin bakgrund gick jag tillbaka till det barn hon en gång var. Varför blev hon den hon blev, och jag den jag blev? Det har gett mig nya insikter om mig själv men också hur mycket jag fått av henne utan att medvetandegöra det för mig själv. Jag har lärt mig hur de yttre omständigheter, som krig och svåra levnadsförhållanden styr vårt liv. Mamma upplevde inbördeskriget, första och andra världskriget. Att lära sig är en lång process, den hamnar först på ytan och så småningom djup inom en. Mamma var den som jag kände mig trygg hos och som jag kunde bråka med utan att känna mig övergiven eller oönskad. Kanske prövade jag henne därför att jag behövde uppleva tryggheten gång efter annan för att bli av med separationstraumat från barndomen. Men det som vägde tyngst var behovet att nå fram till henne. Jag skriver för att hjärtat är fullt och för att jag tror att ett genomskinligt liv skingrar oro, osäkerhet, motsättningar och förutfattade meningar. Visst kan det göra ont, men känslor är inte farliga. Jag skriver för andra vuxna döttrar.